Brev till La Casa

Jag har under några dagar jobbat med att skriva ett brev som jag ska skicka till La Casa, barnhemmet som jag kommer ifrån. De har varit så vänliga och mailat mig ibland och de har bland annat beklagat sorgen. Jag uppskattar verkligen att de bryr sig och vill veta hur det går för deras adopterade barn. Jag har konstigt nog haft det svårt att skriva tillbaka. Jag tror att det har att göra med att jag själv är adopterad och jag är orolig för att jag ska behöva adoptera ett barn själv då jag kanske inte kan bli gravid. Jag har alltid velat adoptera ett barn från La Casa men jag har alltid trott, naivt nog, att jag själv ska få biologiska barn för att sen adoptera ett barn av andra anledningar. Min hjärna verkar tro att om jag skriver till dem så är det som att jag har beslutat/accepterat att det kanske blir en adoption. Jag vet att det är en väldigt konstig tanke och att det inte alls betyder det då vi inte ens diskuterar den frågan, men just nu är mina tankar inte särskilt logiska.

Min terapeut är den som har fått mig att ta tag i saken och bara få iväg mitt mail. Jag är glad att hon puschar mig för hade hon inte gjort det hade det nog aldrig blivit av. Jag ska ha ett samtal i morgon med terapeuten och min hemläxa är att jag har skrivit och skickat iväg mailet. Så jag lovar nu att jag i morgon innan jag träffar henne har tryckt på "send" knappen och fått iväg mailet.