OBS jag stänger denna blogg inom kort!

Hej alla, jag kommer som sagt var att stänga ned denna blogg inom kort.

Jag kommer att fortsätta att blogga men på en ny blogg:
http://camilasuniversum.com/

Ni undrar säkert varför?
-Jo för att jag vill ha en egen domän och med dagens teknik uppdateras de olika bloggarna relativt ofta och då vill jag passa på att skapa min nya blogg på en plattform som jag anser har bäst features.

Tack för att ni följer mig och har tålamod med mig, jag hoppas verkligen att ni hittar till mitt universum!

Kramar Camila

Mitt hjärta dunkar för dig Junior

Alex tog en bild på mig när vi besökte Junior på nationaldagen. Jag känner så mycket varje gång och det gör så ont. Jag var så trött i måndags och jag kände mig så bedrövlig, och det är så många blandade känslor. Jag känner mig harmonisk när jag väl är där och samtidigt så sorgsen.

Vad är det som händer, min mage har ett eget liv

Ok, såhär är det. Ca 4 dagar innan jag får mens får jag alltid migrän. Jag skämtar inte, det är verkligen så. Jag mår illa och klarar inte av dagsljuset och vill helst bara sova. Jag blir helt nedslagen och undrar varje gång om jag håller på att bli sjuk. Det är så lustigt att jag typ varje gång undrar det då jag borde ha lärt mig vid det här laget att min mens är på g. Men det är väl min omedvetna dröm att jag är gravid och hoppas inget annat innan annat är bevisat.

När mensen väl sätter igång svullnar min mage så mycket att det ser ut som att jag är gravid i femte månaden. Jag har nästan svårt att andas för att magen är så spänd. Jag blir så ledsen då för det gör ont och man känner sig så jäkla osexig. Inga kläder passar och man undrar vad är det som händer i magen. Det är verkligen som att den har ett eget liv för jag kan inte kontrollera vad som händer. Jag går upp ca 1-2kg bara i vätska, så det är lite crazy. Jag hade absolut inte dessa tydliga pms innan Junior.

Så nu sitter jag här med min mage och undrar vad jag ska skylla på denna gång när alla stirrar på den. Alla förväntar sig att jag när som blir gravid och så fort den är stor ser jag hur alla funderar och försöker att granska den i smyg. Ibland inbillar jag mig så klart att folk undrar men jag ser ändå att många riktar sin blick ned mot magen.

Jag ska iaf fortsätta med min akupunktur, och kanske finner min kropp mer balans som gör att magen lugnar ned sig. Man vill ju ändå tro att det kan bli bättre, el ska man behöva drabbas varje månad tills man hamnar i klimakteriet.

Nattligt besök

Vi var på en överraskningsfest igår och det blev sent. Vi tog en taxi som släppte av oss vid 2:30 tiden utanför huset. Vi såg en man som kom gående mot oss när vi lämnade taxin. Vi låste upp vår dörr och skulle precis gå in när vi märker att mannen går in på vår tomt. Vi skyndar in och låser dörren. Mannen skriker att han vill åt mig, då han hade sett en kvinna. Han är väldigt full och börjar banka på dörren och rycker i handtaget. När han märker att han inte kommer in går han runt huset för att hitta en lucka att ta sig in i. Alex ber honom att lämna vårt tomt men han bara skriker att han hör tjejer i huset och han vill ha dem. Han börjar banka på dörren igen och försöker på nytt komma in. Vi ringer då polisen som säger åt oss att absolut inte öppna dörren för att försöka att mota bort honom. Polisen kom ganska omgående, men minuterna innan polisen kom kändes som evigheter, både Alex och jag var lite rädda. Det var otäckt då mannen var så manisk och bara skulle in. Han gav sig inte och vi var rätt tacksamma att han var så full, för då klarade han inte av att bryta sig in, vilket han kanske annars skulle ha klarat av. Vi valde att inte gå vidare med ärendet utan polisen plockade in honom så han kunde nyktra till hos dem under natten. Det visade sig att mannen var asylsökande och inte alls hörde hemma i vårt område. Han måste han hamnat här av en slump så vi känner oss inte särskilt oroliga över att han ska hitta tillbaka till oss. Han var galet full och hade ingen koll på alls var han var så polisen såg honom inte heller som ett hot. Klockan var 3:30 när polisen hade lämnat oss. Vi var så klart omskakade och vi hade svårt att somna. Vi båda är ganska trötta idag så vi ser fram emot en god natts sömn ikväll.

Önskar så att det var Junior som gav oss ett tecken

Detta lilla handavtryck finns på väggen ned i källaren i vårt hus. Det känns lite speciellt då det är en liten bebis hand. Jag mätte den och den är precis lika stor som Juniors handavtryck som vi tog på sjukhuset. Jag blir lite nyfiken hur det kommer sig att den som gjorde väggen valde att göra detta med sin bebis.

Jag tycker det känns lite bra att handen finns där, kan inte riktigt förklara varför men det känns som att det är meningen. Jag kan tolka handen hur jag vill. Ibland är slumpen bra. Tänk att vi förlorat en bebis och sen flyttar vi in i ett hus med en bebishand. Det konstiga är att vi aldrig tidigare sett den. Ibland önskar jag att det var ett tecken från Junior. Folk skulle väl tro att man blivit galen. Men det hade underlättat att få tröst/hopp från den andra sidan.

Vi kommer att göra om väggen så småningom då denna fula pizza väg är gräslig, men vi kommer nog att spara denna lilla hand då den ger mig bra vibbar.

IVF - Provrörsbefruktning

Jag har nu genomgått min första IVF. Vem anande att detta skulle krävas. Känns sjukt overkligt att behöva kämpa så mycket för ett barn, när det var så lätt med Junior. Jag har valt att inget säga tidigare, vet inte varför men har bara inte velat outa det. Kanske för att det känns som ett misslyckande. Så det är därför mitt bloggade legat på is. IVF:en har pågått i en månad och tagit upp alla mina känslor, så det har inte funnits något annat att blogga om. Sen så ville jag inte heller bli för uppslukad av IVF:en och blogga om det för det bästa är att tänka på annat. Men nu känns det ok att berätta för er.

Våra läkare beslöt i slutet av januari att vi skulle få börja med IVF pga allt som vi har genomgått. De menar att chansen att jag blir gravid på egen hand är liten då jag har opererat bort min ena äggledare och de förstod att våra psyken började ta för mycket stryk. Att förlora ett barn och sedan inte kunna få barn är något som sakta men säkert tär på en tills man inte har någon energi att se det ljusa i livet. De flyttade fram oss i kön, som faktiskt är nästan 1,5år. Gissa om vi blev otroligt lättade. Vi är så tacksamma över att vi får denna hjälp av landstinget. Vi hade aldrig orkat vänta i 1,5 år så vi hade antagligen behövt att gå privat vilket kan kosta ganska mycket. Behandlingen behövs anpassas till min mens cykel så det bestämdes att vi skulle börja med första försöket i April.

Jag började alltså att ta hormonsprutor i april. Lite läskigt då man tar dem själv i magen. Jag tog en per kväll i fem dagar, sen tog jag 2 sprutor per kväll i ytterligare några dagar. Jag mådde sjukt illa och fick huvudvärk i början innan kroppen vande sig och var mer i balans. Jag fick även två sjukt stora finnar som jag aldrig brukar få.

Efter några dagar tog jag blodprov och gjorde ett ultraljud för att kolla att mina värden var ok och att äggblåsorna hade utvecklats som de skulle. Jag var otroligt orolig för en överstimulering som kan bli ganska allvarlig. Min oro fanns då jag hade svullnat en del i magen. Allt såg ok ut så jag kunde sen slappna av.

Sen den 10:e dagen var det dags för den sista 3:e typen av spruta som sätter igång ägglossningen. Inom 36-39 timmar måste äggplocket ske efter att den sprutan är tagen. Gissa om jag svullnade av den sprutan. Jag gick nästan upp 2 kilo. Vi åkte in till kliniken för själva äggplocket. Fy fan vad ont de gjorde. Jag fick alvedon, lugnande medel och morfin. De berättade att tyvärr kan man inte lindra smärtan på själva äggblåsorna så de sa att de kan göra ont beroende på hur de sitter. I början kändes det knappt och jag trodde att jag skulle klara allt galant. Sen helt plötsligt kom en smärta som är väldigt svår att beskriva. Jag skrek och svetten rann. Jag kunde inte ligga still. De gav mig mer morfin men det gick ändå inte. Så de lyckades bara att göra hål på 9 äggblåsor av 10. Jag mådde sen ganska ok och stannade kvar två timmar och sov. Sen åkte vi sjuktransport hem och jag gjorde inte så mycket mer. Tur nog hade jag tagit ledigt i några dagar så jag låg hemma och vilade. Att gå på toaletten var en plåga, haha, men annars var jag mest trött och öm i magen.

Två dagar efter äggplocket åkte vi in till kliniken igen för att sätta tillbaka ett befruktat ägg i mig. Det visade sig att de bara fick ut tre ägg och att det tyvärr bara var ett enda ägg som hade lyckats fortsätta att dela sig, ett sk embryo. Blev en liten besvikelse för oss då vi hade hoppats på att kunna frysa ned flera embryon. Ju fler embryon desto fler försök får vi. Vi får ju nämligen 3 gratis behandlingar med hormoner som kan innebära flera försök beroende på hur många embryon som blir bra.

Jag har sedan insättningen tagit hormoner 3 gånger per dag som ska stödja en eventuell graviditet. Jag har mått ännu sämre av dessa hormoner. Det har känts som att jag har haft PMS i två veckor. Vi fick med oss ett graviditetstest som vi skulle ta ca 16 dagar efter insättningen. Första veckan gick ganska fort och jag tänkte inte så mycket om jag var gravid eller inte. Sen i lördags fick jag migrän som jag brukar få innan min mens kommer. Jag insåg då att det inte hade gått vägen denna gång, men självklart hoppades jag innerst inne att jag hade fel. Tyvärr började jag att blöda i tisdags som sen ökade i mängden. Självaste testdagen var igår och jag tog testet då kliniken vill det. Kändes olustigt att testa när man redan hade beviset på att det inte gått vägen.

Så nu är det över för denna gång och vi måste vänta ända till hösten med nästa försök. Tyvärr måste man vänta en mens innan man får försöka igen och då när jag är redo är kliniken stängd pga sommarledigheter. Vi är ledsna då vi måste behöva vänta men vi mår ok. Vi hade blivit förvarnade att det är ytterst sällan man lyckas på första försöket. Jag ska nu försöka att njuta av sommaren som inte kan när man är gravid. Jag ska passa på att äta allt man inte får och dricka rosé och goda drinkar.

Ciao Ciao

En månad

Ja, det är nu en månad sen jag bloggade. Jag har under denna period varit ledig i nästan två veckor i enbart syfte att ta hand om mig själv. Alex har också varit ledig men inte lika länge. Vi var hundvakt en vecka, vilket var underbart. Vi gick på långa promenader två gånger om dagen. Vi sov ut varje morgon och jobbade mest i trädgården. Vi träffade knappt några vänner (bara några som hälsade på oss på fika).

Denna semester var verkligen ett bra drag för min själ och hälsa. Jag och Alex fick känna på det goda livet. Sol sol sol.

Vi har även lärt känna våra grannar bättre. Vi hade en stor gatufest kring påsk. Respektive hus fick ta med ett eget bord och mat som vi dukade upp som långbord på gatan på vår baksida. Denna gata är nämligen en återvändsgränd och därför stör vi inte andra. Vi blev nog 10 familjer totalt med en massa barn. Vi festade på länge tills vi inte orkade mer. Vi hade ju sån tur med vädret att vi kunde sitta ute på natten. Varma vindar så det var inga problem. Det finns två par som jag gillar mer än de andra som jag hoppas vi kan lära känna bättre. Ingen av dem vet vår historia och det känns lite konstigt ibland. De alla har barn och man märker att de förväntar sig att vi snart ska skaffa barn bara för att vi har flyttat till hus. Ibland lite irriterande men sinom tid kommer det att ske, för det bara måste ske. Varför inte egentligen, antingen är det ju våra biologiska barn eller adopterade. Tiden får utvisa.

Vi avslutade semestern med att ha en stor inflyttningsfest på Valborg. Det var stressigt men väldigt kul att så många kunde komma. Kändes deppigt att börja jobba i måndags, men det är ju det som krävs för att få leva det liv vi gör.

Hoppas ni läsare också har haft en bra påsk & Valborg!

Min träning

Jag har nu joggat i 7 veckor ca 2-3 gånger i veckan på mitt löpband. Den senaste tiden har jag sprungit 6km 3 gånger i veckan. Det finns inget bättre än känslan efter ett pass då man känner svetten rinna och man är så himla nöjd. Även om jag kanske inte än äter helt korrekt så känns det bra. Jag vet att jag inte har en karaktär och måste börja skärpa mig lite mer. Men man får ta ett steg i taget.

Först prioriterar jag att jag faktiskt tränar, sen ska jag öka distansen och successivt ser jag till äta bättre. Jag äter iaf mindre portioner och bara godis på helgerna. Förut kunde jag vräka i mig på vardagarna. Jag har även kört lite "vit" månad, och kommer nog fortsätta med det ett tag. Det känns hälsosammare på något sett och mina läkare ser gärna att jag tar inte dricker så mycket alkohol med tanke att jag försöker att bli gravid. Vad vet jag, vet inte om alkoholen verkligen kan påverka det så mycket då jag inte direkt är en person som dricker mycket men det känns bra att kunna göra det lilla man kan.

Hemlisar

Åh, jag går och bär på så många "hemlisar"...det händer så mycket nu som jag gärna hade talat ut om och önskat att jag kunde skriva om. Men vissa saker vill jag inte att alla ska veta, det är nackdelen med en blogg. Jag måste tänka på vad jag skriver och det är inte alltid så himla lätt. Självklart ska man visa hänsyn till andra, men ibland vill jag bara skita i det och vara egoistisk. Är det inte ens rättighet om man står för det man säger. Det komiska e att jag inte kommer på annat att skriva om heller, haha.

Jag kanske ska börja som med facebook att man ställer in personliga inställningar som gör att bara vissa kan läsa ens inlägg. Tanken med bloggen är inte att skapa debatt eller nå ut till så många som möjligt, utan den fungerar som en dagbok för mig, eller kanske mer som en veckobok på senare tid.

Kaffe & kaka

Haft en riktigt bra arbetsdag idag i trädgården. Vi har trimmat våra träd, buskar och häckar. Det ser riktigt decent ut och solen stekte och värmde våra ansikten. Vi har sett mer av våra grannar som alla har kommit fram nu när mörkret börjar försvinna. Vi blev faktiskt bjudna på fika av några grannar, kaffe & kaka.

De var hur trevliga som helst och jag känner mig verkligen välkommen. De var i vår ålder med två barn. De flesta av grannarna är i Alex ålder och de alla har barn. Det känns ganska trevligt och vår baksida är en återvändsgränd så där samlas de flesta grannarna och snackar. De berättade även att de brukar ha en sommarfest där.

Jag kunde inte låta bli att fundera på om de alla har en historia bakom sig som man helst vill glömma. Jag är nyfiken och ser fram emot att lära känna dem mer. Det blir en ny vänskap som känns lite annorlunda men ändå naturlig.

My B - Day

Åh, jag har haft en fantastik helg! Jag var ledig i fredags och bara var. Jag städade iof en del i huset och sen såg jag Mad Men. Jag passade även på att bubbla i vår jazzuci. Jag behövde en liten weekend för mig själv. Jag och Alex hade sen en dejt. Vi hade det toppen och sen sov jag nästan 12 timmar, snacka om att känna sig snurrig när jag vaknade.

På lördagen sprang jag och såg ännu mer Mad Men. Vi har hela tiden lite små grejer att pyssla med hemma. Det är så roligt att se hur inredningen gör hemmet lite mysigare för var dag. Alex och jag gjorde åter igen nada. Vi hade som sagt kommit överens om att denna helg ska vi bara chilla och va. Ibland behöver man sådana helger. Lite rehab hemma:-)

På söndagen blev jag väckt redan kl 8 av Alex som sjöng "ja må hon leva, ja må hon leva...". Jag blev lite överraskad då det var så tidigt men Alex hade vaknat redan vid 7 och orkade inte att vänta längre på att jag skulle vakna. Han gav mig super fina genomtänka presenter! Han är mycket bättre än mig när det gäller sånt. Vi åt tårta i sängen för att sedan äta ännu mer tårta med min och Alex familj. De märkte nog alla hur pass gla jag är nuförtiden och vi hade det ganska skoj.

Det fantastiska var att jag även var ledig idag. Det kändes otroligt lyxigt. Normalt hittar man alltid på saker när man har semester, men jag har bara gått runt i mjukisar och pysslat hemma. Jag sprang iof i 45 minuter efter att ha tagit en lång sovmorgon. Så jag har inte varit helt slapp, jag och Alex tog också lite promenader i solen under helgen, men mer än så har jag inte gjort. Jag är nu laddad inför en rolig vecka med jobb och lite middagar ute. Snart är det ju dessutom påskledigt.

Det ska nog bli en liten tradtition för mig att ta ledigt när jag fyller år. Alla behöver vi ibland ta hand om sig själv!

Levande

För första gången på länge känner jag mig levande. Tänk att jag skulle få uppleva denna känsla:-) Det är helt fantastiskt! Min moster sa mig några väl valda ord i lördags - njut av nuet så kommer din högsta önskan att bli sann.

Just nu känns det som innan jag blev gravid med Junior. Jag var rent ut sagt lycklig och trivdes med mig själv. Äntligen är jag i fysisk form och jag trivs i min kropp. I och med det är det roligare att träffa människor och hitta på saker. Såklart blir jag påmind ibland men inte på samma sett.

Nu gäller det för mig att försöka rida på denna våg så länge jag kan. Jag vet att inget vara för evigt och jag kanske får mer motgångar. Men som sagt, en dag i taget.

Kan för övrigt berätta att jag och Alex fixar med huset nu. Vi har målet taket i vardagsrummet och börjat riva tapeter. Jag ser fram emot när vi har en skön inflyttningsfest!

Nystylad

Jag har klippt mig och färgat håret!!!

Jag är så glad över att jag äntligen tog tag i saken och färgade håret i min egen färg. Jag har haft en del slingor och jag var trött på det hela och färgade över hela håret till mörkbrunt. Man ser att jag har klippt mig men kanske inte att jag har färgat håret då det ser väldigt naturligt ut. Jag är jätte nöjd och även om det är en liten förändring känner jag mig väldigt ny och jag tror att de flesta ser att jag ser annorlunda ut men de kanske inte kan sätta fingret på vad det är:-)

Linas matkasse är ett grymt koncept. Ni kanske tycker vi är bortskämda men det underlättar verkligen matfrågan hemma hos oss. Alex är ju den som nästan alltid lagar maten för han gillar att laga mat och pröva nytt. Men ibland är det inte så lätt att komma på vad man ska äta en sen kväll eller så är båda trötta och orkar inte passera en mataffär. Mataffärer har inte tidigare legat så nära oss, vilket det nu gör. Men det är iaf ett moment som man helst vill slippa. Helst ska man väl veckohandla men vi är inte riktigt där än.

Så nu har vi börjat med denna ide och ser om det passar oss. Än så länge är vi mycket nöjda. Vi får maten/ingredienserna levererade till dörren med recept. Rätterna är nyttiga och innhåller det man ösnkar för ett hälsosamt liv och mycket är producerat ekologiskt. Det är inte bara korv med bröd utan det är ordentliga rätter som verkligen smakar. Det roliga är att både jag och Alex kan laga maten ihop. För vi båda kan följa recpeten och vi funderar aldrig på vad vi ska laga. Vi delar bara på receptet och kör. Det blir även mat över till matlådor. Man får leverans varannan vecka så man kan äta något annat om man känner för det. Vi räknande även ekonomiskt på det hela och det visar sig att vi kommer antagligen att spendera mindre på matutlägg jämfört med tidigare.

Jag rekommenderar absolut detta koncept!

Roberto is back

Suck, ni undrar säkert vem Roberto är, haha. Men det är inte bättre än så att jag är hemma sjuk med feber och huvudvärk med ett fult munsår som jag kallar för Roberto. Ända sen tonåren har jag fått munsår när mitt immunförsvar är nere. Jag får det inte alltid men ofta så det är inget nytt. Ibland är det även ett tecken på att jag snart kommer bli sjuk. Under min studietid skämtade jag och en kompis om mitt munsår som vi då kallade för Roberto. Sedan dess så har jag kallat mitt hemska fula munsår för det då det alltid kommer tillbaka på samma ställe. Så himla typiskt att jag skulle ha anlag till detta. Det gör inte ont men det ser ju för jävligt ut.

Mamma brukar ofta säga att jag ärvt det av henne, hur det nu är möjligt då jag inte är hennes biologiska dotter. Men det är ganska gulligt när hon säger det och man ärver ju ganska mycket via miljön. Så jag brukar bara hålla med:-)

Cartier

Inatt drömde jag verkligen en dröm. Med det menar jag att jag drömde om något som jag kanske bara kan drömma om. Man ska aldrig säga aldrig och visst kan jag bli framgångsrikare men det jag drömde lär inte nog inte hända i år, haha. Jag drömde att jag och mamma var ute och shoppade och hon sa; du får köpa precis vad du vill och jag betalar. Så jag köpte en turkos Cartier klocka för 16 000kr och sen shoppade jag kläder för ca 200 000kr. Jag var så himla nöjd och det kändes helt naturligt. I verkligheten hade det säkert tagit emot att handla så dyra saker när man kan hjälpa så många andra med små medel. Men jag tror nog att en bra inkomst kan höja lyckan lite. Pengar kan inte köpa allt, men det kan bidra till en lättare tillvaro.

Idag har vi fått känna på hur det är att vara husägare och vi har skottat i nästan 3 timmar. Det var en härlig dag så det gjorde inget. Det är bara bra med lite kroppsarbete. Ikväll blir det bara chill och soft. Jag känner inte för att vara social utan vill njuta lite av huset. Tänk att vi bara bott här en vecka men det känns som vi bott här längre. Saknar absolut ingenting och antar att man kan förändras. Jag trodde aldrig för fem år sen att jag ville bo i hus. Men nu vi här och nästa steg blir väl volvo och hund. Folk ryggar ofta tillbaka och vill helst inte bli en sk Svensson familj. Men jag kan säga att det är faktiskt inte så tokigt efter det vi har varit med om. Så lätt att glömma vad man har och att man ska uppskatta det lilla. Vi lever ett så oerhört kort liv och fokuserar man för mycket på annat än att leva i nuet med sin familj/nära och kära tror jag att man kan komma att ångra sina val vid senare delen av sitt liv.

Hemma

Nu är vi äntligen på plats och vi känner oss redan som hemma! Flyttlasset gick i lördags och flera av våra vänner hjälpte till. Flytten gick fort och sen bjöd vi på pizza och öl. Både jag och Alex jobbade sent in på natten för att få upp det mesta. Sen på söndagen kämpade vi vidare och blev klara. Vi har fortfarande lite grejer kvar men vi vet inte än var vi ska placera allt och vi saknar en del byråer etc. Vi har ju ingen direkt brådska så allt får växa fram. Vi har även en del annat vi också vi vill göra. Vi vill måla och tapetsera och vi vill även lägga nytt golv i nästan alla rum. Sedan vill vi göra om köket. Huset är i mycket bra skick så det är ingen panik men det kliar såklart i våra fingrar:-)

Igår firade vi med att bada i vår jazzuci och det var såååååå skönt. Det kändes verkligen avslappnade och det var som på ett spa. Ikväll har vi tänt i brasan och jag känner mig faktiskt mer hemma här än på St Essingen, vilket måste vara ett bra tecken.

Tillträdesdagen

Ojojoj, igår var det premiär av huset. Gissa om vi var nervösa. Vi var oroliga för att vi mindes fel och att det skulle bli en besvikelse när vi väl såg huset. Det är ju egentligen lite galet att man köper ett hus efter 15 min visning.

Jag kan meddela att vi är mycket nöjda och att vi båda blev positivt överraskade. Det kändes bättre än när vi köpte lägenheten. Vi åkte dit med blommor och lite annat som är svårt att packa i lådor. Lägenheten kändes nu väldigt liten och jag är nu glad att vi flyttar.

Jag kommer att sakna St Essingen enormt mycket, men nu börjar en ny era med nya förhoppningar, ett nytt gemensamt liv.

Rockabilly

Tjoho, ikväll blir det rockabilly fest! Det ska bli hur kul som helst. Det är en kollega som har fyllt 30 år så hon firar detta med en stor fest tillsammans med en vän till henne. Så ikväll ska jag ha på mig en svart tull kjol med ett svart vit prickig tight topp. Sen ska jag ett brett skärp till och coola örhängen med matchande armband. Jag kommer nog ha ett par svarta pumps till. Det är på tiden att folk har lite tema fester. Blir så mycket roligare då!

Ont

Idag högg det till i mitt hjärta och jag mådde illa. Alex och jag har börjat att packa inför flytten och mitt i allt kom vi till Juniors alla kläder. Vi hade ju faktiskt hunnit köpa allt till honom och nu gör det så ont att packa ned allt i olika lådor. Hans söta små kläder som vi hade valt med omsorg. Jag får kväljningar och jag vill bara skrika. Min rädsla är så stor att jag aldrig kommer att få barn. Allt känns så sjukt när man inser vad man har gått igenom. Hade jag inte vetat vad det innebär att få barn hade det inte gjort lika ont. Det gör ont och jag vet inte hur mycket min kropp orkar. Den vill bara lägga sig ned ibland och ge upp. Jag vet inte om det är möjligt men så känns det. Jag älskar min prins så enormt mycket och det känns som att det var igår han föddes.

Spotify virgin - NOT ANYMORE

Jag är nog sist ut med Spotify, men nu är jag inte längre oskuld på den biten. Lite förvånad själv över att jag inte har hängt med denna trend då jag älskar musik, men då Alex alltid är den som står för musiken och vi gillar samma typ så har det aldrig varit något problem.

Jag blev helpeppad när jag sökte den musik jag älskar och fick en lyrisk känsla. Jag vill typ ut och springa en mil. Jag vill antingen dansa el springa när jag hör musik,haha. Låter lite knäppt men så funkar jag. Så nu ska jag sätta ihop en bra lista inför mina joggingturer som jag ska börja med hemma i mitt nya hus. Ja ni hörde rätt...det kommer att snart inköpas ett löparband!

"Ska man vara fin får man lida pin"

Ja det fick jag verkligen vara med om igår! I fredags var vi ett gäng från jobbet som skulle fira en kollega som fyller år. Jag skulle på en annan middag först men skulle sen möta upp alla. Jag hann tyvärr inte äta middag på grund av jobbet. Jag slet med mina siffror till åtta innan jag kunde åka hem för att duscha och byta om. Jag var helt slut och kände inte alls för att gå ut men tänkte att om jag piffar upp mig ordentligt och sminkar mig lite så kommer jag att känna mig bättre till mods och orkar kanske stanna en liten stund. Kvällen blev lyckad och det var väldigt kul och jag dansade:-)

När jag sen vaknade igår mådde jag verkligen piss. Det kändes som att jag hade supit mig dyngrak och var sjukt bakis, men så var det inte. Jag drack nästan inget. Drack lite ur en drink, men thats it. Jag insåg till min förskräckelse att jag inte kunde titta ordentligt för mina ögon var så svullna. De var dessutom röda runt hela ögonlocken upp till ögonbrynen. Jag kände mig febrig och var helt däckad. Jag insåg då att det här var inte på grund av alkoholen utan jag hade fått en allergisk reaktion på mitt smink.

Jag sminkar mig inte längre för jag har märkt att jag inte tål smink och jag har testat flera märken. Det som händer är att jag får lite utslag på ögonlocken och att det svider lite. Jag har nog inte sminkat mig på flera flera månader och trodde att det skulle gå bra en gång, men istället fick jag värsta reaktionen. Jag ska nog aldrig sminka mig igen,haha. Idag mår jag bättre och jag kan se, men mina ögon är fortfarande lite röda och svullna.

Livet

Jag har börjat fundera en del på livet efter döden, existerar det verkligen? Jag fick under julledigheten en liten ångestattack. Jag fick panik och ville inte dö. Väldigt ologiskt och jag förstår ju att jag inte är närheten av att dö om jag inte blir överkörd el något. Jag kunde inte riktigt släppa tankarna och fick ont i bröstet och började gråta av rädsla. Tur nog var Alex hemma så vi kunde diskutera mina funderingar och det fick mig att må bra. Men jag kan fortfarande inte släppa det helt. Jag tror inte på gud eller livet efter döden, så det är därför som jag är så rädd att allt bara tar slut. Jag vill inte förlora allt det jag har och det känns som jag har så mycket mer att göra innan jag känner mig redo att lämna denna värld. Men antagligen kommer jag aldrig känna mig redo. Jag kommer iaf att ta upp detta under min terapi så att jag kanske kan få lite hjälpmedel att hantera det.

En fundering är också att varför jag inte har pratat mer om döden med mina föräldrar el den äldre generationen. Det är ju dem som står närmast döden och det skulle kanske hjälpa mig att prata mer med dem. Oftast har de kloka ord att ge efter all erfarenhet. Jag önskar att själen levde vidare och det bästa hade varit om jag hade kunnat tala med de döda. Det hade gett mig lite mer att tro på men tyvärr är jag för vetenskaplig av mig. Hur ska jag kunna öppna mig mer? Jag ska ta mig en riktig funderare på det och hoppas att jag kan få lite annat perspektiv.