Tillträdesdagen

Ojojoj, igår var det premiär av huset. Gissa om vi var nervösa. Vi var oroliga för att vi mindes fel och att det skulle bli en besvikelse när vi väl såg huset. Det är ju egentligen lite galet att man köper ett hus efter 15 min visning.

Jag kan meddela att vi är mycket nöjda och att vi båda blev positivt överraskade. Det kändes bättre än när vi köpte lägenheten. Vi åkte dit med blommor och lite annat som är svårt att packa i lådor. Lägenheten kändes nu väldigt liten och jag är nu glad att vi flyttar.

Jag kommer att sakna St Essingen enormt mycket, men nu börjar en ny era med nya förhoppningar, ett nytt gemensamt liv.

Rockabilly

Tjoho, ikväll blir det rockabilly fest! Det ska bli hur kul som helst. Det är en kollega som har fyllt 30 år så hon firar detta med en stor fest tillsammans med en vän till henne. Så ikväll ska jag ha på mig en svart tull kjol med ett svart vit prickig tight topp. Sen ska jag ett brett skärp till och coola örhängen med matchande armband. Jag kommer nog ha ett par svarta pumps till. Det är på tiden att folk har lite tema fester. Blir så mycket roligare då!

Ont

Idag högg det till i mitt hjärta och jag mådde illa. Alex och jag har börjat att packa inför flytten och mitt i allt kom vi till Juniors alla kläder. Vi hade ju faktiskt hunnit köpa allt till honom och nu gör det så ont att packa ned allt i olika lådor. Hans söta små kläder som vi hade valt med omsorg. Jag får kväljningar och jag vill bara skrika. Min rädsla är så stor att jag aldrig kommer att få barn. Allt känns så sjukt när man inser vad man har gått igenom. Hade jag inte vetat vad det innebär att få barn hade det inte gjort lika ont. Det gör ont och jag vet inte hur mycket min kropp orkar. Den vill bara lägga sig ned ibland och ge upp. Jag vet inte om det är möjligt men så känns det. Jag älskar min prins så enormt mycket och det känns som att det var igår han föddes.

Spotify virgin - NOT ANYMORE

Jag är nog sist ut med Spotify, men nu är jag inte längre oskuld på den biten. Lite förvånad själv över att jag inte har hängt med denna trend då jag älskar musik, men då Alex alltid är den som står för musiken och vi gillar samma typ så har det aldrig varit något problem.

Jag blev helpeppad när jag sökte den musik jag älskar och fick en lyrisk känsla. Jag vill typ ut och springa en mil. Jag vill antingen dansa el springa när jag hör musik,haha. Låter lite knäppt men så funkar jag. Så nu ska jag sätta ihop en bra lista inför mina joggingturer som jag ska börja med hemma i mitt nya hus. Ja ni hörde rätt...det kommer att snart inköpas ett löparband!

"Ska man vara fin får man lida pin"

Ja det fick jag verkligen vara med om igår! I fredags var vi ett gäng från jobbet som skulle fira en kollega som fyller år. Jag skulle på en annan middag först men skulle sen möta upp alla. Jag hann tyvärr inte äta middag på grund av jobbet. Jag slet med mina siffror till åtta innan jag kunde åka hem för att duscha och byta om. Jag var helt slut och kände inte alls för att gå ut men tänkte att om jag piffar upp mig ordentligt och sminkar mig lite så kommer jag att känna mig bättre till mods och orkar kanske stanna en liten stund. Kvällen blev lyckad och det var väldigt kul och jag dansade:-)

När jag sen vaknade igår mådde jag verkligen piss. Det kändes som att jag hade supit mig dyngrak och var sjukt bakis, men så var det inte. Jag drack nästan inget. Drack lite ur en drink, men thats it. Jag insåg till min förskräckelse att jag inte kunde titta ordentligt för mina ögon var så svullna. De var dessutom röda runt hela ögonlocken upp till ögonbrynen. Jag kände mig febrig och var helt däckad. Jag insåg då att det här var inte på grund av alkoholen utan jag hade fått en allergisk reaktion på mitt smink.

Jag sminkar mig inte längre för jag har märkt att jag inte tål smink och jag har testat flera märken. Det som händer är att jag får lite utslag på ögonlocken och att det svider lite. Jag har nog inte sminkat mig på flera flera månader och trodde att det skulle gå bra en gång, men istället fick jag värsta reaktionen. Jag ska nog aldrig sminka mig igen,haha. Idag mår jag bättre och jag kan se, men mina ögon är fortfarande lite röda och svullna.

Livet

Jag har börjat fundera en del på livet efter döden, existerar det verkligen? Jag fick under julledigheten en liten ångestattack. Jag fick panik och ville inte dö. Väldigt ologiskt och jag förstår ju att jag inte är närheten av att dö om jag inte blir överkörd el något. Jag kunde inte riktigt släppa tankarna och fick ont i bröstet och började gråta av rädsla. Tur nog var Alex hemma så vi kunde diskutera mina funderingar och det fick mig att må bra. Men jag kan fortfarande inte släppa det helt. Jag tror inte på gud eller livet efter döden, så det är därför som jag är så rädd att allt bara tar slut. Jag vill inte förlora allt det jag har och det känns som jag har så mycket mer att göra innan jag känner mig redo att lämna denna värld. Men antagligen kommer jag aldrig känna mig redo. Jag kommer iaf att ta upp detta under min terapi så att jag kanske kan få lite hjälpmedel att hantera det.

En fundering är också att varför jag inte har pratat mer om döden med mina föräldrar el den äldre generationen. Det är ju dem som står närmast döden och det skulle kanske hjälpa mig att prata mer med dem. Oftast har de kloka ord att ge efter all erfarenhet. Jag önskar att själen levde vidare och det bästa hade varit om jag hade kunnat tala med de döda. Det hade gett mig lite mer att tro på men tyvärr är jag för vetenskaplig av mig. Hur ska jag kunna öppna mig mer? Jag ska ta mig en riktig funderare på det och hoppas att jag kan få lite annat perspektiv.